Leeds. Söndagen den 29 maj 1977. Det händer igen Det är försommar, och hela stan är förväntansfull inför silverjubileet av drottning Elisabeths regeringstid. Men kriminalinspektör Bob Fraser och Jack Whitehead, som är reporter på The Post, har annat att tänka på. Någon rör sig på stadens gator, någon som dödar och lemlästar prostituerade kvinnor. Mördaren får snabbt smeknamnet Yorkshire Ripper , och både Fraser och Whitehead arbetar oförtröttligt - var och en på sitt håll - med att försöka få tag på honom.Efterforskningarna kompliceras samtidigt av att de bägge männen själva är involverade i förhållanden med prostituerade.I takt med att sommaren fortskrider accelererar antalet mord - och Fraser och Whitehead misstänker att mer än en mördare kan vara i farten.DAVID PEACE [f. 1967] växte upp i Yorkshire på sjuttiotalet. 1977 är den andra boken i den kvartett kriminalromaner som fått det samlande namnet Yorkshire-kvartetten [ Red Riding Quartet ]. David Peace romaner är starka, obehagliga skildringar av samhällets skuggsidor, berättade med ett driv och en stilistisk elegans som slår det mesta i deckargenren. 1977, den andra delen i den lysande Yorkshire-kvartetten, stannar kvar länge i läsaren. YUKIKO DUKE, TIDNINGEN VI Här gives ingen nåd. En nattsvart djupdykning i ofattbar, mänsklig ondska. Med sitt korthuggna, intensiva språk driver författaren läsaren framför sig och att boken bygger på verkliga händelser gör den inte precis mindre skakande. INGALILL MOSANDER, AFTONBLADETSvenska pressröster om 1974 , den första boken i Yorkshire-kvartetten: David Peace skriver hårdkokt och rasande, med svärtan hos en igenbommad gruva. Så snart jag hämtat andan är jag redo att dyka ner i 1977, nästa installation i en kvartett som fått en kraftfull, infernaliskt gnistrande start. SAM SUNDBERG, SVENSKA DAGBLADET Den märkligaste, mest personliga och bästa nya deckarförfattaren från England. BENGT ERIKSSON, KRISTIANSTADSBLADET Flera gånger när jag läser 1974 så tänker jag: Bra, bra, bra! Skit och guld blandas, hopp och hopplöshet avlöser varandra. Jag slungas fram och tillbaka, jag hänger på - och längtar. Mer, mer, mer! STIG HANSÉN, HELSINGBORGS DAGBLAD
