Moliis-Mellberg debuterar med en styv och stilmedveten bok om identitet. | Victor Malm, Expressen Moliis-Mellberg skriver sig genom en utveckling som utmynnar i komplex och egen poesi. | Aase Berg, DN Att läsa henne [Moliis-Mellberg] påminner om hur det kan vara att läsa Anne Carson och Sara Stridsberg - halsbrytande, och med tankar som rör sig snabbare än ljuset. Att läsa det är aldrig krävande, bara befriande. | Björn Kohlström, Bernur Cousteau - som till namn och yrke påminner om oceanografen och undervattensfotografen Jacques-Yves Costeau - identifierar sig så starkt med hajen att han försöker bli en. Ett flickjag älskar den brutala Alfa Cassiopeia, vars kropp är tatuerad med filtros, olivträd, änglatrumpet. Tillsammans driver de genom öknen på jakt efter banditer. Atlas försöker dölja sin vilsenhet där han står med himlen på sina axlar. Man kan tro att det är hans hjärta som slår, med det är bara ryggkotorna som glider. Martina Moliis-Mellbergs hyllade prosalyriska debut A (med de tre sviterna Ad undas , Alfa Cassiopeia och Atlas ) är en starkt personlig undersökning av möjligheten att göra insidan till utsida och tvärtom. Boken tematiserar begäret att forcera en gräns - den mellan människa och djur, mellan sand och vatten, eller huden som skiljer människokroppar åt. MARTINA MOLIIS-MELLBERG är en finlandssvensk författare, född 1984 i Ekenäs. Numera är hon bosatt i Malmö. A är hennes debutbok. Moliis-Mellberg gör det svåra lätt - och imponerar. | Karin Nykvist, Sydsvenskan Blixtrande prosalyrik som låter sig läsas om och om igen. | Tommy Gunnarsson, Tidningen Kulturen Språket är enkelt, samtidigt knivskarpt träffande i sin avskalade struktur. Betyg 4 av 5 | Mats Linderoth, BTJ Moliis-Mellberg skriver med en imponerande lätthet om gestalter som på ett eller annat vis försöker frigöra sig från livets tyngd eller olika sorters begränsningar. | Petter Lindgren, Aftonbladet Sviterna är som systrar och bröder, som föräldrar och barn, som älskande och som hela världens ensamhet. | Catarina Salo, Svenska YLE Det finns en smått oemotståndlig djärvhet i Martina Moliis-Mellbergs debut. | Sebastian Johans, Ny tid
