I boken samtalar två autentiska röster åren kring 1890 om sin vardag i brevform. Mathilda tar hand om barnen i en arbetarbarack i utkanten av Norberg. Lars säsongsarbetar på sågverk flera mil därifrån. Han gör hembesök några gånger per år. De har svårt att få pengarna att räcka till. Det fjärde barnet, en dotter, föds 1888 - hon som så småningom skulle bli författaren Maj Hirdman. Deras vardagsliv träder fram i breven precis så som det var, oförvanskat med alla bestyr, känslor, tankar, drömmar och bekymmer. Språket i originalbreven är det som användes på 1880-talet, men har bearbetats till en modernare form, men utan att förvränga den ursprungliga samtalstonen. Detta gör texten mer lättillgänglig för dagens läsare. Boken är ett intressant bidrag till Bergslagens kulturhistoria och man kan lätt jämföra dåtid med nutid, känna skillnaden i livsvillkor, förutsättningar och attityder. Känna att vi trots allt inte är så olika - vi har samma strävan efter ett gott liv, samma längtan och drömmar om ett liv fyllt av kärlek och gemenskap idag som då.
