“Hon ber inte så som jag ber, för att nå gud och friheten. Hon ber den desperata människans bön om räddning. Med andetagen långt uppe i halsgropen upprepar hon bönerna på såväl utandning som inandning. Hon är skräckslagen och jag vet inte vad jag ska göra.” Under åtminstone ett sekel har europeiska unga män lämnat tryggheten för att finna sig själva i klostrens och guruernas Indien. När Pelle Sunvisson berättar sin historia gör han det på ett sätt som inte liknar någon annans. Anden och köttet är lika delar bekännelse och anklagelseakt.
