Gunnar Brage är en bitter gammal man på ett äldreboende. För att få tiden att gå, tänker han tillbaka och skriver ner händelser ur sitt bedrövliga liv. Det börjar med att han som spädbarn blir lämnad utanför polisstationen i Arboga en kall vinternatt år 1939. Han placeras i fosterhemmet från helvetet, där hans uppväxt kommer att präglas av hemska övergrepp och vanvård. I tonåren hamnar han på ungdomsanstalt. Det blir inkörsporten till kriminalitet som kommer att bli en stor del av hans fortsatta liv. Gunnar är ingen ond människa. Han har både empati och månar om rättvisa. Under andra omständigheter hade han nog kunnat haft ett bättre liv. Men mitt i allt elände lyckas han på något sätt hitta små ljuspunkter i tillvaron. Ljuspunkter som får honom att inse att även ett skitliv kan vara värt att leva.
