June är premiumkund i allt hon gör, såväl vacker som framgångsrik. Men hon storknar i det här pk-samhället till den grad att hon inte vill leva längre. Alida, i sin tur, har aldrig velat leva. Hon ser sig som den första pannkakan, den som alltid går sönder. Nu vill hon utverka sin lagstadgade rätt och avlivas som landets genom tiderna yngsta suicidpatient. För Uffe är alltihop en impulsgrej, likt det mesta i hans liv. Det ena ledde till det andra och nu är han här. Vill han ens dö? De tre möts på Tusenskönan, Sveriges främsta klinik för frivillig terminering av människoliv, som drivs av den omtalade Brage Weindel ihop med hans båda ex-fruar Marianne och Françoise. Här erbjuds patienterna service och komfort av högsta klass innan det är dags att checka ut för gott. Men livet är fullt av överraskningar, också i sitt slutskede. Avlivningskliniken Tusenskönanär ett relationsdrama i självmordsmiljö om det som gör livet värt att leva och det som är värt att dö för.
Röster om Avlivningskliniken Tusenskönan:
“Jag älskar detta! För Martina Montelius har en exakt fingertoppskänsla för hur långt hon kan skruva sin berättelse. Det är absurt, men aldrig raljant. Det är politiskt, men utan pekpinnar. Ibland skrattar jag högt, ibland får hon mig att tänka till ordentligt - om livet och relationer. Och även om det är både roligt, skruvat och absurt, så är både människorna och berättelsen skrivna på fullaste allvar, för att livet är på allvar. För det tackar jag Martina Montelius från djupet av mitt hjärta.” Annika Wall, Smålandsposten
“Jag undrar om jag någonsin har läst en roman om en så osympatisk kvinna som June - och uppskattat den så mycket.” Anna Rudberg-W, Katrineholms-Kuriren
“Montelius har som vanligt skrivit en text där skrattet är närmsta granne med svärtan, en skruvad satir över ett samtidsfenomen som givetvis har en djupt allvarlig botten.” John Sjögren, SvD
“Sen finns det några sidor i den här boken som jag hoppas att de läsare som behöver det hittar själv. Ett bottenmörker som är så kompakt att det lindrar och tar emot. Får man tag på det kan man andas. Då behövs inte avlivningsklinikerna längre.” Anna Hallberg, DN
“Martina Montelius vågar fortfarande skriva med en ironisk blick vilket är en svår konst. Det är ofta roligt, absurdistiskt bitande men här finns även mycket svärta. Det är ju inga enkla ämnen som avhandlas. Någonstans i romanen ställs den exakta frågan om livet och döden. Vad vi egentligen vill med våra liv.” Ulf Lundén, Arbetarbladet
“I stort läser jag hela romanen om avlivningskliniken Tusenskönan med ett feel-goodleende i mungipan. Samtidigt aktualiserar den en seriös och viktig debatt kring aktiv dödshjälp så säkert är Martina Montelius också allvarlig när hon skriver hejdlöst roligt om eutanasi.” Yvonne Teiffel, Västgöta-bladet
