År 1916 börjar trettonåriga Astrid arbeta som mjölkerska på Sjögården. Hon tycker om livet i ladugården även om det är slitsamt. Med de få slantar hon tjänar kan hon ge sin mor Irma och sig själv tak över huvudet. Sjögården blir hela Astrids värld och under sitt långa liv ser hon kvinnor på gården komma och gå. Där finns den gamla fru Malla med sina hårda nypor, de nygifta bondmororna som hunsar och domderar, de anställda mjölkerskor som kommer och försvinner och den nya generationen bonddöttrar. De småländska gårdarna reser sig under nittonhundratalet ur fattigdomen och blir de storjordbruk vi ser idag. Astrid lever i en tid av ständig förvandling; hon förnedras och förödmjukas, men hon upplever också kärlek, glädje och innerlig lycka.
