Begravningsståt

»Genet var utan tvivel en av det här århundradets största franska prosapoeter, på samma nivå som Proust och Céline.« | LE MATIN

Jean Genet skrev Begravningsståt [1948] som ett sorgearbete över sin vän, den kommunistiske motståndsmannen Jean Décarnin, som mördades av en milisman på barrikaderna under Paris befrielse 1944. Romanens huvudgestalter är Jean och Jean, berättaren och hans döde vän, samt en milisman, en tysk soldat, en bödel - och Hitler. I romanen intar Genet de andra männens kroppar; män som på olika sätt haft betydelse för Jean Décarnins liv och död.
På så vis växer en berättelse fram om ondska och begär, offer och bödlar. Om rollsättningar i krigets stora tragedi. Den på samma gång hårda och poetiska prosan, laddad med Genets kontrastfulla världsbetraktelse, gör romanen till en enda lång, smärtsamt vacker begravningsceremoni för den döde vännen.
För första gången utkommer Genets klassiska roman Pompes Funèbres på svenska. I översättning av Anders Bodegård.

Jean Genet [1910-1986] var en fransk romanförfattare, dramatiker, poet och essäist. Vid sidan av sitt författarskap var han politisk aktivist och stödde den algeriska befrielserörelsen, vistades i månader i palestinskt flyktingläger i Jordanien, samt besökte Svarta pantrarna i USA.

»Bara några få 1900-talsförfattare, som Kafka och Proust, har en lika viktig, lika auktoritativ och lika oåterkallelig röst och stil.« | SUSAN SONTAG

»Det kontroversiella ligger i Genets nästan ockulta estetik, och hur han går in i förövarens psyke. I hans emfatiska ja till livets alla aspekter, inte enbart de trevligt lättsmälta.« | BERNUR

»Genet använder skönheten och prakten för att i skriften tillintetgöra. När han gestaltar befrielsen av Paris från en annan position än den heroiska, är den anti-tysk, anti-fransk och anti den eventuella stabilitet som ett riktat motstånd bär med sig. Det är bombastiskt och ständigt föränderligt. Man läser i ett beckmörkt, skimrande splitter.« | KRISTOFER FOLKHAMMAR, AFTONBLADET