Genom en historisk brosch förflyttas Theo och Ramona i tiden till år 61 i Britannien och hamnar i drottning Boudicas by. Snart anländer romarna och ödelägger byn. Därefter beger sig romarna mot druidernas ö Anglesey för att utplåna druiderna. Kelternas drottning Boudica är rasande, samlar kelterna och ger order om strid. Theo har oturen att få en druidkristall, vilket ställer till det rejält för honom. Theo och Ramona kämpar för sina liv. De försöker resa tillbaka till sin egen tid, utan att lyckas, istället möter de kejsar Hadrianus. Den här gången blir tisdresan till Britannien en mardrömsupplevelse som aldrig verkar ta slut. Drottning Boudica hyllas som en hjälte i England och finns som staty på många platser. Men i Sverige är det inte många som vet vilken betydelsefull roll hon hade under romartiden. “Kimselius har än en gång lyckats skildra en historisk händelse på ett sätt som är lätt att ta till sig. Boken överraskar och tar hela serien om Theo och Ramona vidare till en ny nivå.” Fil.mag. Kristina Fridensköld “Språket är lättläst och för den vetgirige, historiskt intresserade läsaren finns det mycket fakta att hämta i ordlistan som avslutar boken. En spännande bok för slukaråldern som även kan ingå i teman om antiken.” BTJ, lektör Agneta Warheim “En bra bok som ger mycket kunskap på ett spännande sätt!” Ann-Christin Ahlberg. “Ännu en bra bok av Kimselius!” Annelie Nilsson “Kimselius skriver magiskt, man vill inte sluta läsa.” Christina Bromée Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. UTDRAG UR BOUDICAS STRID MOT ROMARNA: “Vad är det här för något?” hade Theo sagt, och i nästa stund var ingenting mer sig likt. Theo hade bläddrat i böcker som Ramona hade köpt på antikvariat. Han hade nyfiket lyft upp en av böckerna, en stor tjock bok, med gamla slitna läderpärmar. “Boudica, kelternas drottning”, var titeln på boken. Men det var inte titeln, eller bokens utseende som hade fått Theo att undra, det var vad han hade funnit när han öppnat boken. Han hade slagit upp boken på måfå, den hade varit trög att öppna, som om ingen hade läst den på många år. Många av sidorna satt fast i varandra och när Theo tog i lite extra för att öppna boken slogs den upp på mitten. Både Theo och Ramona hade häpnat över vad de fick se. Det var verkligen ingen vanlig bok Ramona hade hittat på antikvariatet. Den här boken var ett lönnfack! I mitten av boken var sidorna utskurna och i håligheten låg en brosch. Innan Theo hunnit tänka på konsekvenserna hade han sträckt ut handen och lyft upp föremålet. Genast infann sig den välbekanta tidsförflyttningskänslan: omgivningen blev suddig och Theo kände sig yr. I nästa stund befann de sig på en helt annan plats. Theo, Ramona och hunden Pluto stod i utkanten av en större by. Ramona bet sig i läppen och ångrade att hon hade valt just den boken i antikvariatet. Hon borde ha förstått att det var något lurigt med den, eftersom den liksom hade dragit henne till sig. Boken hade lockat henne och fått henne att köpa den. Theo klämde hårt om smycket, så hårt att blodet sipprade mellan hans fingrar, som om han med ren viljestyrka skulle kunna förflytta dem tillbaka till deras egen tid igen. Han ville inte bli utsatt för en ny tidsresa, inte med Pluto vid sin sida. Det var alltid lättare om hunden inte var med, för när Pluto var med var Theo rädd både för Ramona och hundens skull. Nu hade han två stycken att oroa sig för hela tiden och försöka skydda. Ramona och Pluto var de personer han älskade mest i hela världen och Theo skulle hellre offra sitt eget liv än att låta dem råka ut för något. Kiefer lyfte hastigt på huvudet, en rörelse i ögonvrån hade fångat hans uppmärksamhet. Han ryckte till av förfäran när han såg de två främlingarna med en hund stå och stirra på honom. Varifrån hade de kommit? Hur hade de kunnat dyka upp så hastigt? Han hade brustit i sin vaksamhet, förmodligen skulle han bli bestraffad. Keifer flög upp på marken med spjutet i sin ena hand och den grova påken i den andra, beredd att försvara sig, sin drottning Boudica och sin by. Han öppnade munnen för att ropa ut en varning till byinvånarna.
