Varför kunde judar, araber och kristna leva tillsammans i Spanien på medeltiden? Hur kunde kristna utan betänkligheter gå ut i strid för att rädda arabiska furstar? Och hur kom det sig att muslimska soldater slogs till förmån för kristna kungar? Det finns något att lära av medeltidens arabiska Spanien där judar och kristna liksom muslimer fick leva sida vid sida därför att de enligt koranen alla tillhörde gamla testamentets folk. Det arabiska ljuset från Spanien är en berättelse och essä om 800 år av arabisk civilisation med staden Cordoba som centrum, i det blivande Spanien som då kallades al-Andalus. När övriga Europa beskrivits som den mörka medeltiden, hade Cordoba niohundra offentliga bad, tiotusentals butiker, hundra moskéer, rinnande vatten och stenlagda, upplysta gator. På kalifens bibliotek fanns fyrahundratusen böcker medan Europas största kristna bibliotek knappt ägde fyrahundra handskrifter. Araberna hade översatt antikens vetenskap och kultur till arabiska, som sen översattes till latin och på det viset lade grunden för renässansen i Europa. Dessutom var den arabiska civilisationen på den iberiska halvön tolerant. I kontrast till dagens islamister, till Östeuropas nationalfanatiker, Västbankens bosättare eller den kristna högern i USA. Det är inte ofta medeltiden framstår som ljusare. Därav titeln Det arabiska ljuset från Spanien. Peter Mosskin debuterade 1968 med Ett par jeans i Medelhavet och har sedan dess skrivit många böcker i olika genrer romaner och debattböcker, böcker om musik och om Jämtland. Han har också spelat in flera LP-skivor. Trilogin Skänk åt den fege en hingst, Glöm inte bort att jag finns och Där stäppen tar slut har gett honom flera litterära utmärkelser, bland annat Tidningen VI:s litteraturpris och Fackföreningarnas Ivar Lo-pris. Det arabiska ljuset från Spanien är Peters 28:e bok.
