“Det är snötungt, ödsligt och enformigt.” - Så beskriver sörlänningarna ofta Norrland i Grundströms noveller, och det är ett uttryck som även norrlänningarna själva i dessa texter kan skriva under på. Men det är inte en rakt igenom dyster bild som målas upp. Detta snötunga och ödsliga tänder en gnista i mången människa; möjligheterna och självrannsakningen som öppnar upp sig i den där lilla byn eller skogsgläntan är utan like. Utan tillrättaläggning och samtidigt med en livfull kärlek målar Grundström upp ett Norrland vi i stort sett lämnat, det otillgängliga och de egendomslösas Norrland.