2019 fyller jag 92. Om jag inte dött eller blivit dement dessförinnan arbetar jag då fortfarande vid tangentbordet som skriftställare. Men har vid det laget rimligtvis inte mycket tid kvar. I sjuttiofem år, ända sedan jag som sjuttonåring började på Värmlands Folkblad har jag vid tangentbordet verkat publikt, först som journalist under volontärtiden, sedan som skriftställare. Efter mer än sju decennier alltså tid för en summering. Ja, även just det som varit och det som ännu är kontroversiellt.I Ett andra anstånd söker jag att i ord och i några viktiga bilder skära upp jaget ända in i pulpan. Det handlar om rannsakanden efter det att jag inte avled i sepsis på Karlskoga lasarett den 16 augusti 2015. Orden har nedtecknats allteftersom från augusti 2015 till juni 2018.Rannsakanden alltså. Inte biografi och än mindre en redovisning av vad jag skrivit och publicerat dessa senaste sjuttiofyra år. Om detta finns bibliografier och uppslagsverk. Här söker jag i stället att bortom skamgränsen skala jaget. Och att göra det i sin tid. Jan Myrdal Jan Myrdals sista stora uppgörelse med sig själv, allt och alla, är omistlig läsning. Särskilt för fiender och motståndare som aldrig förstått hans storhet. Jan Guillou En av våra största folkbildare. Åsa Linderborg, Aftonbladet Jag blir helt utslagen. Myrdals vilja att till varje pris söka sanningen - jag har aldrig läst något liknande. Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell har varit väldigt viktig för mitt eget arbete med Min kamp. Karl Ove Knausgård
