Romanen Flyttfåglarna är en fristående fortsättning på Stannfåglarna, som utkom 2010 och handlar om författaren Inger Henricsons farföräldrar i Västerbottens inland. I Flyttfåglarna fortsätter hon berättelsen och följer tre systrar ut på arbeten och utbildningar. “Jag föddes själv i alkoven i mina föräldrars Per-Albintorp en iskall januarinatt i en liten skogsby i Norrlands inland” berättar Inger. “Vi hade varken väg, telefon eller elektrisk ström. Sverige mobiliserade. Tyskarnas stöveltramp spred skräck och fasa ända upp till vår lilla by.” “Kvarteret präglas av nobel värdighet. Husen är som kolosser av sten och tegel bakom höga murar och lockar definitivt inte till spontana besök. Inte ens murgrönorna, som gör allt för att mjuka upp fasaderna, kan dölja det förnäma allvar som vilar över området. Alice tänker på de öppna ängarna hemma med vilda hallonsnår, smörblommor, daggkåpor och ängskovall. Så tafatta och vilsekomna de skulle se ut här. Herr Larsen bromsar in vid järngrindarna till ett stort trevåningshus i rödbrunt tegel. Hon ser på den breda stentrappan och de stora, säkert också tunga ekdörrarna och känner sig med ens som en nykläckt fågelunge, naken, sårbar och oförmögen att flyga. Men nu är hon här, det är bara att ta tjuren vid hornen. Så hon tar sina väskor och kliver med raska steg upp för trappan och går rätt in genom den pampiga entrén. Efteråt får hon veta, att hon då gör sitt första regelmässiga övertramp. Hon skulle förstås ha gått köksingången.” (Ur Flyttfåglarna)
