Jag är pensionär sedan ett decennium. Livet är lugnare. Minnena håller på att försvinna. Tiden tickar obevekligt. Det kan slå åt två håll. Först känner jag djup tacksamhet eller kanske snarare ett slags eufori och lycka. Men därefter erfar jag en stillsam, knappt anad oro. Allt oftare blir jag påtagligt medveten om en svår tanke: snart är det hela över, om några år är det dags att ta farväl. Insikten om alltings provisorium blir påtaglig när jag går upp på vinden för att utan brådska ögna igenom gamla dagböcker, ser hur jag skissat på texter till essäer, lärobokskapitel eller recensioner
(ur boken)
I den här boken ser religionsprofessor Owe Wikström tillbaka på sitt liv och tar med läsaren på en biografisk resa från barndomens Luleå till läroverk, studentliv och år som föreläsande författare och forskande professor. De blixtrande och intensiva åren är förbi då han varit präst, S:t Lukas-terapeut, lärare på pastoralinstitutet, professor i religionspsykologi, författare till ett 20-tal böcker och uppmärksammad föreläsare.
Sakta och eftertänksamt har han glidit mot åldrandets gränser. Barnbarnen ökar i antal, men själv sitter han gärna i lugn och ro och skriver om det han finner i minnets irrande korridorer. Hur blev allt så här och vad har jag gjort i mitt liv? En rad minnen träder som små ljusstråk ur de olika rummen som finns längs livskorridoren.
Fokus i den här boken är att försöka förstå sin egen livsresa. Varför blev mitt liv så här? Och hur inser man att det börjar luta mot afton?
Owe Wikström är professor i religionspsykologi, präst och psykoterapeut samt hedersdoktor vid Åbo Akademi. Han är en prisbelönt författare som på Libris tidigare har gett ut Det bländande mörkret, Från ett cafébord i Paris och Den ofrånkomliga gåtan (tillsammans med Peter Strang). Owe Wikström var sommarvärd i Sommar i P1 år 2011.
