Leo sitter i sitt fönster på sjunde våningen i höghuset och stirrar förhäxat på solnedgången. Han är för drömsk för att märka hur han glider på fönsterbrädet. Han faller. Men inte som kometer, flygplan med motorstopp eller Newtons äpple. Nej, Leo svävar långsamt nedåt likt en såpbubbla och landar fjäderlätt på marken.
Han bestämmer sig för att till varje pris göra om detta obegripliga underverk. Han är säker på saken det går att lära sig flyga. Omkring honom finns människor som tycker annorlunda. De kan inte tro annat än att Leo håller på att bli alldeles vansinnig. Så måste det vara. Antingen är Leo eller resten av världen tokig.
Leo bor i Brandbergen, en av Stockholms betongförorter. Författaren Stefan Stenudd bodde själv där på 1980-talet, den tid som romanen skildrar. Detta är hans allegoriska berättelse om livet i förorten.
