I oktober 2009 höll Tony Judt ett föredrag- om välfärdssamhällets och social-demo-kratins framtid som åhörarna aldrig kommer att glömma. Det som gjorde intryck var inte bara det ange-lägna ämnet och talarens glöd, utan också -omständigheterna. Den tidigare så fysiskt vitale historikern- satt nämligen i rullstol, förlamad från halsen och nedåt och med en stor andningsapparat för ansiktet. Gensvaret var enormt och efteråt uppmanades Tony Judt att utveckla det han sagt till en bok. Från sin sjukbädd dikterade han sedan boken Illa far landet, en passionerad uppgörelse med det som enligt honom är kännetecknande för vår tid: -materialismen och egennyttan, den okritiska beundran av marknaden, dyrkan av den privata sektorn, föraktet för den offentliga sektorn, de växande klyftorna mellan rika och fattiga, de falska föreställningarna om en gränslös tillväxt. Men Illa far landet är också en nutidshistorisk lektion och ett konstruktivt förslag på vad som bör göras för att lösa de stora problem våra länder brottas med. Med sin skepsis mot identitetspolitik och enfrågerörelser,- och med sin tro på -kollektivt tänkande och en utvidgad roll för staten i -samhällets organisering, utmanar Tony Judt -före-ställningar till både vänster och höger. OM FÖRFATTAREN Tony Judt (1948-2010) föddes i London och utbildades vid King s College i Cambridge och École Normale Supérieure i Paris. Han undervisade vid Cambridge, Oxford, Berkeley och New York University, där han ledde Remarque Institute, ett centrum för Europa-studier som grundades av honom. Under sin levnad utgav Tony Judt tretton böcker, bland annat Postwar: A History of Europe Since 1945 som nominerades till Pulitzerpriset. Han medverkade regelbundet i New York Review of Books, London Review of Books och New York Times. År 2007 belönades han med Hannah Arendt Prize och år 2009 med Orwell Prize. 2011 utgav Karneval även Tony Judts memoarbok Minneshärbärget. FRÅN MOTTAGANDET I SVERIGE En rasande uppgörelse med en ekonomistisk samtid, men också med en socialdemokrati som förlorat kraft, röst och självförtroende - Illa far landet- är en sällsynt skarp beskrivning av vår samtid. Den gör också något så ovanligt och uppfordrande som att föreslå att samhället skulle kunna se annorlunda ut. Marika Lindgren Åsbrink i Tiden Jag stryker under, viker hörn, sätter utropstecken och läser högt för omgivningen. Det var länge sen jag kände mig så upplyft av en så svidande samhällskritik som den som serveras av Tony Judt. Liv Beckström i -Kommunalarbetaren Boken är rena citatsamlingen. Men allra starkast är uppfordran att åter börja tala om andra värden än de ekonomiska, för att på så sätt påminna om vad Staten var bra för. Det är som om det förflutna talar genom Judt, för att för-bereda oss på att ta itu med fram-tiden igen. John Swedenmark i LO-Tidningen Illa far landet blev genast omdiskuterad bland Europas vilsna socialdemokrater. Men bör läsas av alla. Hans civilisationskritik är härlig skarpa formuleringar, historisk kunskap och ett eftertryckligt försvar för grå, kompromissökande social-demokrati för Väst-europas lyckliga decennier, som råkar sammanfalla med hans eget liv och minnes-arbetet i nattmörkret, men nu på väg att förskingras och upp-lösas i individualitetens stoft och damm . Illa far landet är en varning att inte glömma. Per Wirtén i Expressen Judt lyckas göra socialdemokratins historia oväntat underhållande, delvis för att han är en fantastisk satiriker. Dagens allra mest hopplösa social-demokrater och nyliberaler har försett honom med först-klassigt stoff. De breda och djupa kunskaperna om efterkrigs-tidens historia imponerar. Ola Wihlke i Dalarnas Tidning Styrkan ligger i det historiska siktdjupet. Man får syn på hur kollektivt handlande för det gemensamma bästa, inte hysteriska privatiseringar, vitaliserar och stabili-serar skakiga klassamhällen. Och hur snabbt framsteg kan raseras och tanken somna in. Jag hoppas att Illa far landet blir läst och diskuterad långt utanför den krympande social-demokratins krets. Gärna av tokliberaler, terrorister och bank-direktörer. Jan Eklund i DN Judt har, tror jag, en poäng när han hävdar att vi nu måste börja intressera oss för staten igen. Vad ska den göra? Och vad ska den inte göra? Som liberal är jag rent principiellt mest intresserad av den senare frågan. Men jag kan inte släppa Judts frågor- kring konsekvenserna av en alltför naken stat: Vad händer med ett samhälle där staten bara förknippas med över-vakning, repression och brandkårsutryckningar för att lösa ut -banker som hamnat på gäld-stugan? Per Svensson i Sydsvenskan Socialdemokratin lyckades ska-pa- ett anständigt samhälle, men i dag tycks inte ens social-demokraterna själva minnas vad de en gång tog sig för. Judt är historikern vars sista uppgift var att försöka få oss att minnas ett unikt samhällsbygge medan det vittrar sönder. Kanske kan Illa far landet bli den teoretiska grundtext som vänstersocial-demokraterna alltid tycks ha saknat? Daniel Suhonen i Aftonbladet Ett bra sätt att medvetandegöra sig om vad alliansregeringen håller på med är att läsa Tony Judts bok Illa far landet … Sådana som Reagan och Thatcher (och Fredrik Reinfeldt) förväxlar frihet att tjäna pengar med frihet, vilket leder till ojämlikhet, fattigdom och cynism. Dessa politiker, skriver han, känner stolthet över att vara tillräckligt hårda för att tillfoga andra smärta . En bra beskrivning av dagens allians- regering! Jag skäms för dem, men själva är de stolta över plågor de åsamkat de mest utsatta. Maria-Pia Boëthius i ETC
