Hon tvingas lämna sitt arbete efter att hon offentligt har blottat svaghet. Ätstörning är inte lämpligt om du är chef för en institution i allmänhetens tjänst. Och dessutom kvinna. En vandring genom Stockholm utgör fonden för en essä som ställer frågor om politiskt motstånd i vår samtid. Går det att agera som fri röst i ett offentligt samtal där alla har blivit personliga varumärken? Hur är man sann mot sig själv? Går det att värna tvivlet istället för självsäkerheten? Kan det finnas plats för en mångfald av röster? Det finns aldrig bara en berättelse.
