Det börjar med Kattis, sjutton år och till sin egen förskräckelse fortfarande oskuld. Hon njuter av sin lust, men har svårt att känna igen den kropp killarna tänder på som sin egen. Det slutar med Agnes, som har ett försiktigt men ljuvligt samlag med sin man på morgonen till hans nittioårsdag, kanske det sista någonsin. Mellan dessa två noveller finns åtta till tio scener ur kvinnors liv.Efter sina två senaste romaner Herrgården och Snöängel återvänder Anna-Karin Palm här till novellformatet. Men Jaktlycka skulle också kunna läsas som en sönderslagen roman, eller som tio variationer över ett tema. Med sina nedslag i olika åldrar och livssituationer bildar den en fresk över kvinnliga erfarenheter. Det handlar om kroppen, om den egna lusten och om hur svårt det är att inte låta sig definieras av den manliga blicken och de dolda ordningar som omgärdar oss. Här finns den unga kvinnan som kanske ska göra abort. Här finns kvinnor som prövar att skilja på sex och kärlek för att värna sitt oberoende, och kvinnor som längtar efter att möta mannen både själsligt och kroppsligt men som inser hur livsfarligt det kan vara att göra sig skyddslös. Här finns kvinnan som först när cancern drabbar henne tycks landa i sin egen kropp. I den långa titelnovellen kolliderar en modern stadskvinnas förväntningar med landsbygdens urgamla föreställningar kring jakt, skog och manlighet. I en annan novell drivs rätten till känslan i att bära och föda ett barn till sin spets i det jämställda parets maktkamp. Anna-Karin Palm vrider och vänder som i ett skiftande kaleidoskop på svårbesvarade frågor kring kvinnlighet, sexualitet och självständighet.
