Som poet och författare rörde sig Karin Ek (18851926) kring erotikens gåta. “Döden är aldrig så förfärande som de stora själskriserna, de erotiska och de religiösa”, skrev hon när hon var tjugotre år och den sista av föräldrarna nyss hade dött.
Hennes bästa läkemedel var naturen: Havet och skogen. Där fann hon “modersfamn och viloställe”. Hon kände igen sig i darrgräset som lätt tar eld och hon såg häpet på det gräs som en gång gjorde kärleksbädden mjuk, men några år senare vajar oberört i vinden. “Kan hjärtat allting glömma?”
I denna biografi ges en ny bild av Karin Eks författarskap. Det samtida kritiker såg som hänsynslös, kvinnlig egocentricitet eller oartikulerade skrik är i själva verket ett omistligt inslag i det tidiga 1900-talets ångestdiktning. Karin Ek sätter en kvinnlig sensualitet i spel långt före de manliga primitivisternas entré.
Med tillgång till Karin Eks brev och dagböcker ger Anne Brügge här en unik inblick i en kvinnas väg till poesin, och porträtterar i helfigur en mamma och författare som när allt annat rasar fann lindring med kinden mot gråberget. “Biografin är ett underhållande tidsdokument om kvinnors frigörelse och borgerlig kulturhistoria där kända kulturpersonligheter passerar revy” - Anneli Jordahl / Aftonbladet
