Lady Susan (1793-94), skriven under Jane Austens unga år, är en underhållande brevroman med rötter i 1700-talets värld. Genom brev som utväxlas mellan romanens karaktärer, målas upp en bild av den vackra änkan Susan Vernon och hennes försök att skaffa både sig själv och sin dotter ett gott parti. Temat är alltså detsamma som i Austens senare romaner, och karaktärsstudier och moraliska frågor är i fokus också här, men i övrigt saknas det gemensamma nämnare med Austen senare verk. Lady Susan är en självisk, hänsynslös och intrigerande kokett som cyniskt spelar spel med männen och utmanar alla hjältinnekarakteristika som är typiska för den romantiska genren: Hon spelar en aktiv roll, hon är inte bara utomordentligt vacker utan också intelligent och kvick, kärlek är inte målet för henne och hennes friare är alla betydligt yngre än hon själv. Dessutom straffas Lady Susans omoraliska beteende inte alls så hårt som liknande uppträdanden i Austens senare författarskap. Liksom de flesta av hennes ungdomsberättelser handlar den om dåligt uppförande, men den är fullbordad och polerad, sofistikerad i sin analys av uppförande och helt annorlunda från allt annat som hon dittills hade skrivit och någonsin kom att skriva igen. Ett helt och hållet ovanligt verk författat av en landsbygdsprästs dotter. - Claire Tomalin, Jane Austen: A Life Att ha eller inte ha! Förmögenhet och make avgör en kvinnas lott, ett öde som Austen fångar i en underhållande samling brev. Sanningen om Lady Susans heder och ära förvandlas till en svårfångad reflex som kastas fram och åter mellan korrespondenterna. - Sara Danius, Dagens Nyheter
