När Stevenson, han som skrev Skattkammarön, av läkare fick veta att allt hopp var ute, erbjöd man honom samtal med en präst. Stevenson sade: “Låna mig hellre Horatius dikter.” Han läste - och tillfrisknade. När Samuel Becketts bror Frank låg döende i cancer, högläste Samuel för honom - Stevenson. Och när van Gogh i ett anfall av urinstämma fick blåsan tappad genom en inte alltför fin kateter, stillade han smärtan med Dickens David Copperfield. I Läsa innantill - och bli en annan visar Carl-Göran Ekerwald med många exempel hur skönlitteraturen gör nytta. Fastän få författare vill höra talas om att han eller hon är nyttig - men de är det utan att veta om det. Skönlitteraturen kan påverka humöret, tina upp vår frusna känsla och tankeförmåga. Den kan väcka aptit på livet, fungera som “öronväckare” (och eventuellt ge en välbehövlig örfil). Den kan underhålla - “hålla under” - när vi riskerar att trampa igenom. Panurge hos Rabelais hade till uppgift att slänga en näve salt i de sovande och snarkande dryckesbrödernas vidöppna gap för att väcka dem och återge dem törstens välsignelse. Så, menar Carl-Göran Ekerwald, kan - och bör - också skönlitteraturen fungera. CARL-GÖRAN EKERWALD är författare - en av våra främsta essäister. Inte minst har hans böcker i serien “liv och tänkesätt”, om bl.a. Nietzsche, Shakespeare, Voltaire och - nu senast - Horatius, rönt stor uppskattning av både kritiker och läsare.