Haag visar klart och tydligt upp tonåringarnas obarmhärtiga blick på varandra ... Liksom romanen Det är något som inte stämmer bygger denna bok i hög grad på igenkänning hos läsaren. Mikaela Blomqvist, Göteborgs-Posten
Mer än trettio år har gått, men jag kan än idag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin. Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppåt, men om man gjorde fel sak, eller hade på sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en sån där som ingen pratade med.
Den där tiden. Den där skolgården. Som var hela ens universum. Med alldeles egna regler och lagar. Ett helt kungarike, utan några vuxna överhuvudtaget.
Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.
I 'Livet går så fort. Och så långsamt.' skriver Martina Haag inkännande och med skicklighet om ungdomlig vilsenhet och utanförskap om hur smärtsamt det kan vara att vara tonåring och hur dessa år formar oss som personer. Man skulle bara vilja hoppa in i boken och berätta för Sonja att det blir bättre, mycket bättre. Kajsa Banck, BTJ
