"Mansklubben är en rolig och samtidigt deprimerande satir om det amerikanska 70-talets medvetna medelklass. Den är mycket vackert skriven, med en prosa fylld av halsbrytande liknelser." BTJ
"Leonard Michaels skriver prosa av utsökt klarhet." Ian McEwan
"Tjechov och Kafka, med ett stänk av Chaucer, hade kunnat skriva Mansklubben. Den är lysande." The New York Times
"Väldigt mycket 1970-tal. Väldigt underhållande." Västerbottens-kuriren
"Det är hisnande läsning. Man baxnar, rodnar, vill fly bort. Men det går inte. Det avskalade språket, de träffsäkra porträtten och den dräpande humorn gör boken till en märklig bladvändare." Svenska Dagbladet
"Männens berättelser är framskrivna med tonträff och precision och just med den där typen av udda detaljer som får bra historier att fastna på läsarens inre näthinna. [.] Det är som en räcka av mininoveller, fullsprängda med suggestiva bilder och elegant sammanvävda." Landskrona Posten
Sju män träffas i en villa i Berkeley. Det är sent sjuttiotal och det pågår en revolution, kvinnorörelsen står inför sina största framgångar. De sju männen är vänner, bekanta, främlingar. De träffas för att starta en mansklubb, vars syfte inte är uppenbar för någon av dem. Men i takt med att kvällen går infinner sig en stark och brinnande önskan att prata om sina känslor och sina liv. Kramer påstår att han legat med 600 kvinnor, Berliner och hans fru misshandlar varandra som förspel, Cavanaugh är för evigt fast i bilden av sig själv som framgångsrik ung basketspelare. Och Terry, han kan inte komma över Deborah Zeller.
Mansklubben, som utkom i original i USA 1981, är en absurd skröna, en oavbrutet underhållande roman om män och manlighet.
"Kärleksberättelserna glider in i och över varandra, den litterärt bevandrade associerar säkert till Chaucer eller Boccaccio, och i dessa snabba, kvicka stycken visar Michaels prov på vad jag inte kan kalla annat än en av den realistiska traditionens mest glänsande föreningar av stil och människokännedom." Ur Victor Malms förord
