Moderniteten har nått Japan. Automobilerna trängs med rikshadragarna på Tokyos gator. Bobbat hår bryter mot geishornas gammalmodiga koaffyrer. Författaren Kinpei lever med den betydligt yngre Ginko - en förortsgeisha som överlevt upp- och nedgångar och öppnat eget hus. Hennes liv som fånge i professionen rullas upp i berättelser där jakten på äktenskap och rika beskyddare pågår jämt. För de fattiga i den växande huvudstaden är döttrarnas kulturellt förfinade sexhandel deras sista hopp. Ginko blir både offer och förövare. Författaren likaså. Mötet mellan den intellektuelle Kinpei från samurajsläkt och den prostituerade flickan från landet blir till en myllrande resa - ett mikrokosmos - med författarens position i skeendets centrum … innan romanen plötsligt tar slut … Kawabata Yasunari Konstigt nog känns detta som en mycket modern roman, men nu är det inte så. Den här ofullbordade berättelsen gick som följetong i en japansk morgontidning 1941. Författaren Tokuda föddes 1872. Visst finns här det gamla Japan, till exempel på så sätt att en huvudperson är geisha. Men framförallt skildras när den nya tiden, den mer västerländskt moderna, kommer till Japan. Människorna i denna brytningstid är tvungna att göra det mesta för att klara sig och författaren berättar om dem, deras värld och dofterna på ett sätt som trollbinder. Det är helt enkelt en berättelse att njuta av. Under sin första storhetstid fick Tokuda epitetet den store naturalisten och det är lätt att förstå. Utan att måla svart eller vitt berättar han om vanliga människors villkor för att leva och överleva. Översättningen kan inte ha varit enkel att göra, men den är följsam och flyhänt. Helhetsbetyg: 4. - Lena Udd. För BTJ
