Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Hembygden är ett återkommande tema i både romaner och diktsamlingar, där både Nya visor, På hemmets altare och Tio år i hövdingatider blir hyllningar till Skåne. Nya visor (1907) fick ett varmt mottagande när den kom; Hansson skriver en sorts poetisk dagbok eller resedagbok från skilda orter på kontintenten, men främst är det den besjälade enkelheten och trovärdigheten hos de skånska minnesbilderna som uppskattas mest.
