“Jag kan inte göra något åt det. Tiden är sådan”, säger mäster Franc. “Tiden har ingenting med saken att göra, Franc”, resonerar en av huvudpersonerna. “Det är lättast att skylla på den. Det är folk som förändras … Men tiden har varken armar eller ben att göra det som är förkastligt …” En liten stad i det forna Jugoslavien, någonstans i Vojvodina, ett par år innan landet blir anfallet av Tredje riket. En blandad befolkning av olika ursprung och religioner: judar, tyskar och serber lever och samverkar som goda grannar och stadsbor. Med ömhet och humor skildras några människoöden i en brytningstid då livet kommer att slås i spillror och var och en blir tvungen att finna en ny plats i tillvaron. Man upptäcker att affärsägaren är jude, den söta grannfrun är tyska, att personen man ogillar är av samma ursprung som man själv … I den franska utgåvan kallas “Öden och sanningar” för “familjekrönika och samhällsskildring men framför allt en lysande stämningsroman som med träffsäker blick för människor och samhälle ger oss några pusselbitar till Balkans historia.” Samtidigt ställer romanen viktiga frågor om vårt mänskliga handlande. Var finns det personliga ansvaret när samhället förändras? En fråga som är lika aktuell idag … Miroslav Popovic levde i det forna Jugoslavien 1926 - 1985. Han fick sin enda roman, “Öden och sanningar” utgiven strax före sin död. Den blev en stor succè bland läsare såväl som kritiker och han tilldelades ett prestigefyllt pris i hemlandet. I början av 1950-talet tillbringade Popovic flera år i Titos fängelser och läger som politisk fånge. Han förblev därför länge paria i litterära, politiskt korrekta kretsar. Postumt utgavs Popovics essäer om upplevelserna i lägren.
