Efter sin död, med antagandet att det bara rör sig om en fantasi som råkat bli kvar i världen, följer hjältens öga en grupp ryska emigranter i exil i Berlin efter revolutionen. Han försöker uppfatta hur de ser på en viss Smurnov, en man som omges av stor osäkerhet och misstanke. Är han inte en bedragare, rentav en spion? Smurnov börjar dessutom alltmer likna honom själv. Ögat [1930], Vladimir Nabokovs koncisa fjärde roman, är lika mycket farsartad gåta som en svindlande filosofisk reflektion över identiteten som ett spel av förväntningar och roller, skriven många år före dessa idéer blev på modet. En klassiker som för första gången kommer på svenska. I översättning av Aris Fioretos och med ett efterord av författaren, ursprungligen publicerat som förord till den amerikanska utgåvan 1965. VLADIMIR NABOKOV [1899-1977] föddes i Sankt Petersburg. 1919 flydde han undan den ryska revolutionen till England och levde sedan i livslång exil i Tyskland, Frankrike, USA och Schweiz. Sitt stora genombrott fick han efter att ha övergått från ryskan till att skriva på engelska. Hans mest lästa verk är romanen Lolita [1955]. Utöver författarskapet var han även en erkänd fjärilskännare och konstruktör av schackproblem. Om jag säger att Nabokov visar sig vara en mästare på engelsk prosa det mest extraordinära fenomenet av sitt slag sedan Conrad låter det nog osannolikt. Om jag säger att Nabokov är lite som Proust, lite som Kafka, och antagligen lite som Gogol, antyder det ett lapptäcke av imitation, medan Nabokov i själva verket är lika mycket sig själv som någon av dessa andra en man med en unik sensibilitet och en unik historia att berätta. | EDMUND WILSON
