Sport, våld och maskulinitet har följts åt från antiken in i vår tid. Tydliga exempel i dag är populariteten för kampsporter och fulla fotbollsläktare med aggressiva ramsor. Firmorna i supporterkulturens marginaler kan ses som skrattspeglar av vanliga manlighetsnormer. Ändå har samhällets acceptans för våld aldrig varit lägre och den värdekonflikten blir allt tydligare. Isobel Hadley-Kamptz har älskat boxning sedan tonåren och stått ett halvt liv på ståplatsläktare. I Om sport och våld försöker hon förstå idrotten och våldet genom historien. Isobel Hadley-Kamptz är en svensk författare och essäist. Hon är liberal kulturdebattör och har tidigare givit ut romanen Jag går bara ut en stund (2007) och den essäistiska Frihet och fruktan: Tankar om en ny liberalism (2011). Jag är aktivt ointresserad av sport och måttligt fascinerad av våld, men det här var ändå extremt spännande läsning. Plötsligt förstod jag hur saker hänger ihop. Bildat, bildande och upplysande. Kalle Lind, radiopratare och manusförfattare “Var det så att stridselementet som jag så ofta betonade i intervjuer och som jag underblåste med mitt sätt att vara på planen faktiskt hade en del i att supportrar slog ihjäl varandra? För att vi delade upp oss i Vi och Dom. För att vi gjorde det legitimt att hata. Eller?” Henrik Rydström, förordsförfattare och f d mittfältare i Kalmar FF
