Det är när mörkret faller som minnena tränger fram. Nattens mörker och livets mörker. Alla år som har gått, allt som jag har gjort, allt som jag borde ha gjort, alla tankar som jag har tänkt. Allt det som jag trängde undan. Det fanns inte psykiatriker i stan på den tiden. Bortträngning var det som krävdes. En hade ju att få vardagen att funka och kulorna att rulla in. Jag hade aldrig svårt att låta tiden ha sin gång. Nog för att jag drack, men vem fan gjorde inte det. Det var ju inte alla som hade det särskilt trevligt. Knappt några. När det kommer till kritan spelar det ingen roll. Man gör det man har att göra. Men när mörkret faller, och det gör det till slut, då är det svårt att värja sig. Krafterna tryter och tankarna slår sig fria. Försoningens plågor. Robert Wangeby är född 1975 och uppväxt i Åmål. Litteraturvetare och statsvetare, bosatt i Stockholm och verksam som frilans inom kultursektorn. Utkom 2007 med Blues Unfolded, ett samarbete med fotografen Tony Berg. Onda dagar tog sin början i polishuset i Åmål och är Robert Wangebys skönlitterära debut.
