Ur boken: “Där är han! Runt om vimlar folk, musik dunkar, ljus flimrar, det pulserar och svänger, ölglas, cigaretter, händer, armar. Han står stilla på stället och väger på hälarna, gungar fram och tillbaka, han stiger fram ur massan, klipps ut, ögonen, kindkotorna och munnen, ja munnen skjuter iväg tvärsöver lokalen, svävar över huvudena och landar på hennes läppar och hon börjar gå, stöter i ryggar, höfter, flyttar undan armar, glas, han släpper henne inte med blicken, han håller fast henne hela vägen fram och hon sträcker ut sin hand, han dras framåt mitt i en vägning bakåt, tappar nästan balansen, finner sig snabbt och trycker tillbaka. Frank. Iris. Så var det sagt.” Frank och Iris upplever sitt livs passion. Tills Frank begår brottet mot kärleken. Då brakar det lös. Pressa läpparna här har Klingspors språkliga energi och ett tidlöst tema: passionen, kärleken och uppbrottet. Svenska relationsromaner skrivs ofta på välstruken skjortblusprosa, men Klingspors språk är guldbrokad och hudar och kaskader av taft. Det överväldigar, nästan kväver, som en krävande kyss. Agneta Klingspor har skrivit en roman som biter sig fast. Vänder man på boken står där bara två ord: kände du? Svaret är ja. Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet Det är inte lätt att skriva om kärlek, ännu svårare att skildra en passion trots att det är ämnet framför andra genom tiderna, i såväl litteratur som på film. Men Agneta Klingspor vill och kan. Hon skriver fram hur de hakar i, hakar fast i varandra från den första blicken över rummet, hur hon åtrår honom så att naglarna darrar. Och så där under, det som är Agneta Klingspors tråd genom livet och författarskapet viljan och försöket att inte gå in i normen, inte falla för formen den kärnfamiljs-stela, förbestämda. För lika mycket handlar det om det om en kvinnas lust, en kvinnas trots, en kvinnas kamp att både våga känslan och vägra underordningen. Anneli Dufva, Kulturnytt P1 här är passionen huvudsaken och passionen är ett mörker som också stavas hat och beroende, ett kluster, ett arv, en maskin mellan Iris och Frank. När den maskinen går igång sätts allt förnuft ur spel. Klingspor skiter fullständigt i vad som är behörigt eller ej. Just det. Marie Norin, Göteborgsposten Klingspors språk är laddat till det yttersta, hon kan förmedla ett brinnande, brännande tillstånd, hon kan uttrycka erotikens allvar på liv och död, förnedringens förbannelse, vreden då allt går över styr i en omöjlig relation som är dömd på förhand. Det är en ganska tunn volym men så mättad i historien och så välskriven att den vrider om knivar i läsaren, den är en uppvisning i masochism och dårskap. Lisa Berg Ortman, Helsingborgs Dagblad Eros har kraschlandat. Det är klart. Men tro inte att Klingspor skrivit en dussinberättelse om en god kvinna och en ond man. Hon skriver inte sådana böcker. Nya romanen är lika tumultuarisk som verkligheten. Men språket, ack språket! Som hon kan skriva och som man träffas av det. Texterna som forslar oss från Frank till Iris och tillbaka till Frank igen är banne mig inga mellanakter, de är frustande, vackra, motbjudande, drabbande, sentimentala, vrålvredgade meningar som får oss att förstå att den här romanen är skriven med livet som insats. Det kunde ha varit en berättelse ur hjärtebiblioteket. Men det är inte hjärtebiblioteket. Det är Agneta Klingspor och då får man något utöver det vanliga. Thomas Nydahl, Kristianstadsbladet Klingspors språk; det bultar och dunkar, river och sliter och tar sig friheter. Lägg därtill en rejäl dos sarkasm, galghumor och utflykter till det mänskliga psykets sumpmarker. Klingspors historia är inte originell och Frank är förvisso en skitstövel. Men storheten i Klingspors lilla roman är att Iris inte bara blir ett offer; hon trimmar sin förtryckare, villigt och ovilligt, och blir en aktiv part i det våldsamma maktspel som, sociologiskt och socialpsykologiskt, kan reduceras till följande: kåta kroppar tenderar tyvärr att tappa både huvud och genusperspektiv. Anders Sjögren, Västerbottenskuriren Ja! Tänker jag när jag läser. Ja, Klingspor! Ja, Iris! Ja för den kvinna som kan få vara vuxen, smart, kåt och berusad av sex, lycka och storhetsvansinne. Jag trycker läpparna mot den här berättelsen som inte underlåter vuxna kvinnor deras sexualitet, komplexitet, självständighet och begär. Anna Hallberg, Expressen (poet och litteraturkritiker i DN) Att skriva om sex på ett sätt som inte kanar ut i klichéer eller banal mjukporr är inte helt lätt. Agneta Klingspor är en av dem som behärskar konsten och hon blir faktiskt som allra bäst när begäret tar över sidorna. Paulina Helgeson SVD
