Hon kallades Den sista divan - berömd, beryktad och dyrkad som få. Zarah Leander, född 1907 som Sara Hedberg i Karlstad vann sitt anseende som svensk revyartist. Hon skulle komma att bli Nazitysklands största filmstjärna och senare en stor internationell sångerska, känd för sin mörka röst och yviga gester. Hennes eftermäle är fyllt av frågor. Hennes namn har i 70 år burit hela Sveriges ambivalenta hållning till Tredje riket.
Detta är den första svenska biografin över Zarah Leander. Hennes historia innehåller allt från armod till rikedom, förslagenhet, förtvivlan och jublande lycka. I boken framkommer tidigare okända fakta, bland annat om hennes tid i Tyskland. Vilken var hennes skuld, hennes ansvar? Leanders tyska tid - sex år av hennes liv - tillhör världshistorien.
Hon var en kvinna och artist av stort format, en andlig amason. Inte ljuv men väl vacker, begåvad, rolig, ambitiös, passionerad och vänfast. De små orden räckte inte för henne, det visste även hennes vän Karl Gerhard när han presenterade henne: ‘Gör plats för Zarah, röd som djävulen i håret, vit i själen och med guld i strupen!’
Beata Arnborg, kulturjournalist och författare, har tidigare skrivit uppmärksammade och prisbelönade biografier över Vivi Täckholm, Barbro Alving och Kerstin Thorvall.
‘I dag tycks hon mig intressantare än någonsin. Beata Arnborgs gedigna bladvändarbiografi följer Zarah Leander tätt i spåren, med upplysande sidoblickar på det svenska folkhemmets salonger och estrader.‘Camilla Lundberg, Dagens Nyheter
‘Beata Arnborgs skildring av den viljestarka Zarahs väg från Karlstad till världsberömmelse är medryckande trots sin detaljrikedom. Primadonnans personlighet lyser genom sidorna, och kanske allra mest när hon är utsatt, ansatt och kämpar … Beata Arnborg tecknar ett rikt porträtt av en sammansatt människa. En utlevande diva som hade sådan scenskräck att hon ofta låg och spydde på toaletten inför sina föreställningar. En self made majorska på sin alldeles egen herrgård, som älskade att ordna storslagna fester och underhålla sina barn och barnbarn. En nazidiva och en bögikon. En människa som köper hem 200 rullar rosa toalettpapper från Wien. Lätt att sammanfatta är hon inte. Vi kommer inte undan henne, som del av vår historia, och spegel av vårt land under det nyss flydda 1900-talet.’ Torbjörn Elensky, Svenska Dagbladet
‘Visst är det en fantastisk historia journalisten Beata Arnborg berättar - och berättar med både kärlek och omsorg … Beata Arnborgs hållning till henne är resonerande snarare än fördömande, till skillnad från de flesta i Sverige när hon kom hem 1943. Arnborg relativiserar också hennes skuld genom att påminna om hur många svenskar som sympatiserat med nazismen och behövde en syndabock.’ Merete Mazzarella, Upsala Nya tidning
‘Ingen har velat, eller snarare vågat, skriva en biografi över artisten Zarah Leander. Beata Arnborg saknar dock beröringsskräck för
