Anita Nordkvist är född i Bollnäs, 1942, men uppväxt i Stockholm. Hon har arbetat som skribent och reporter på tidningen Kustnytt. Boken består till största delen av berättelser från ett Ljusne hon minns från barndomens somrar och vinterlov och från perioder som ung och innehåller många trevliga bilder från svunna tider. Boken är en slags kärleksförklaring till hennes mormor Olga, till Ljusne och till Hälsingland. “Den här lilla boken handlar om mitt barndoms paradis som jag såg det. Och min mormor Olga, en stark och jordnära kvinna. Född i 1800-talets sista år. En av de kvinnor man kan kalla jordens salt. Utan henne hade aldrig de här raderna kommit till. Hon uppfostrade ensam min mamma, min morfar är höljd i dunkel men var son till en rik bonde. En morfar som inte tog sitt ansvar och gissar jag inte heller för sina burgna föräldrar fick gifta sig med den enkla arbetarflickan. Min mamma ville aldrig ha kontakt med sin pappa och jag fick inte fråga om min morfar. Det var absolut tabu. Olga, vi kallade henne alla bara så, hade många arbeten, städerska, kock, barnjungfru med mera. Var väldigt duktig på att sy, sticka och vävde gärna, både till sig själv och andra.”
