När Brita och Loppan har varit tillsammans i mindre än ett dygn, kommer mamma och säger att Brita måste åka med henne till Kongo. Brita vill inte men har inget val och hon smugglar med sig sin fotboll, som trots allt inte blir det krångligaste att hantera i bagaget.
Varför kan inte föräldrar bara vara normala och som alla andra? Och hur är det att ha en förälder som är knäpp på riktigt? Behöver det verkligen vara så galet som det låter? Hur berättar man för mamma att man plötsligt har en pojkvän? Varför kan inte mamma bara fatta det av sig själv hon som ju har koll på precis allting annat?
Livet kan vara svårt att förstå sig på och frågorna är många. De surrar ständigt i huvudet på Brita, som försöker vända och vrida på det mesta i sin jakt på svar. Kanske borde hon inte tänka så mycket? Men kan man verkligen låta bli, när stjärnorna faller och den vackra sorgmanteln fladdrar förbi? Kan sorgen vara något annat än bara ett kompakt mörker? Eller vore det att hoppas på för mycket?
Virrvarret av komplicerade frågor överskuggas också av mer akuta problem. Var är pappa? Är Aina verkligen en riktig polis? Dessutom får en rätt vanlig, fotbollsspelande förortsflicka skäl att fundera över krokodilers dödsrullningar, mutor och gröna mambor.
Sorgmanteln är en varm ungdomsroman, som kanske mest handlar om kärlek. Boken är en fristående uppföljning till När längtan är som vackrast.
