När hon närmade sig lägenheten såg hon någon som stod lutad mot väggen intill porten. En blond man i mörkblå jacka vände sig mot henne när hon drog upp dörren. Det var något bekant över ögonen, hon tyckte sig se Ludvig där i. Simone har varit rädd och försvunnen en längre tid innan hon bestämmer sig för att återvända hem till ön tillsammans med sin son. Relationen med modern Lisa är inte vad den borde vara, vilket får följder som sätter djupa spår i allas vardag. Ett hus står öde och längtar efter något meningsfullt. En mamma längtar efter sin dotter och en son längtar efter sin pappa. Om starka och samtidigt sköra band, om eviga rädslor, om en lögn som växer och förgör, om tillit och kärlek. Finns det en gräns för vad man kan förlåta och var går i så fall den gränsen?
