Jag är född på fyrtiotalet i Uppsala och har bott där, och i Göteborg, Dalsland och Värmland, och nu länge i Dalsland. Efter utbildning i Uppsala, har jag varit präst i Karlstads stift. Till Godo började som tillbakablickar och fantasier ur min personliga backspegel. Rätt snart blev det mer blickar åt sidorna, närbilder från viktiga ögonblick och starka intryck. Sådant som först var underligt, som jag inte kunde begripa eller acceptera, har över tid ändrats och blivit delar av något gott. Det kunde vara sådant som: Varför skulle liemännen slå dikesrenen och ängarna? Vad fanns under potatisen i källarens potatislår? Lyssnade jag? Vem slog på gonggongen? Hur gör man fast lasten på en timmerbils släp?
