Poppy är trött på att vara olyckligt kär. Hon tänker skaffa sig en hobby - en kvällskurs i akvarellmålning! För vad ger väl bättre utlopp för själens lidelser än KONSTEN? Kanske är Poppys riktiga öde att bli en missförstådd konstnär med baskern på sned. Det är i alla fall värt att pröva.
Hon hinner knappt börja på kursen förrän hon upptäcker den mystiske Vincent i ett hörn av konstsalen. Vem är den där undersköne pojken? Varför är han så blek? Är det för att han är en vampyr? Och finns det i sådant fall nåt mer ROMANTISKT?
Poppy inser snart att målarkursen är det bästa som hänt henne och det här med att hon aldrig mer skulle bli kär i någon känns plötsligt väldigt långt borta. Men är det egentligen en så himla bra idé att bli kär i en VAMPYR?
