2019 fyller Hjalmar Bergmans roman Markurells i Wadköping 100 år och har i projektet "Sverige läsers förfrågan utsetts till författarens bästa roman av Hjalmar Bergman Samfundet. Denna roman har inte ägnats någon separat studie förutom Inger Borgströms licentiatavhandling som nu omarbetats till en bok. Att Hjalmar Bergman hade en deterministisk och fatalistisk världsåskådning är känt, vad Inger Borgström tillför är att han gestaltar den i sin roman Markurells i Wadköping. I novellen Herr Markurells död finner vi också apokatastasis, det vill säga föreställningen om alltings återställelse, vilket är en specifik form av fatalism vilken vi enbart finner i Markurells i Wadköping och som kan kopplas till den sociala och ekonomiska turbulens som rådde vid verkets tillkomst. Determinism, fatalism och apokatastasis fogas samman till att allt som sker har sin orsak och styrs av en makt som leder orsakskedjan till återställelse. I verken finner vi reminiscenser från såväl skönlitteratur, filosofisk och psykologisk facklitteratur, bibeln, tidsanda som personliga relationer och upplevelser. I ett litteratursociologiskt perspektiv determineras framställningen av Bergmans beläsenhet, samtid, ekonomi och privatliv.
När jag läser om Markurells i Wadköping och novellen Herr Markurells död med Inger Borgströms tolkningar som fond är det just det trösterika i romanen som slår mig. Vi har alla en markurell i oss som vill styra och ställa med verkligheten. Men det är först när vi accepterar vår otillräcklighet vi kan finna ro, när vi med Markurells ord förstår att allt som drabbar oss är konstigt men alls inte underligt . Förklaringar till varför vi gör som vi gör i relationer, i samhället finns, men det kan ta ett helt liv att upptäcka dem.
Stefan Eklund i Under strecket i SvD
