Den Första Kvinnan

"Ett starkt kvinnoporträtt i en bok om öst mot väst, personligt ansvar och att vägra de enkla lösningarna."
Damernas Värld

"Lotta Lundberg är inte bara en lysande krönikör i Svenska Dagbladet, hon skriver också lysande romaner. [...] Lundberg skriver levande om livet som ung kvinna på mässen, om livet som korre, om storslagna champagnefester, politik, maktspel och erotik. Hon avlyssnar samtiden med absolut gehör och målar upp en framtid där EU fallit samman och Sverige, Danmark och Norge bildat unionen Scandland."
Femina

Sara Lander är utvald.

Försvarets tolkutbildning har äntligen öppnats för kvinnor och Sara är en av två, i en klass full av manliga meniga. Kalla kriget är över, men de unga löftena sitter fortfarande under vindskydd i skogen och böjer ryska verb. Landet i öster är alltjämt en opålitlig granne.

Två decennier senare är Sara korrespondent i Berlin, kontroversiell men alltid läsvärd. Putin bedriver imperiets expansiva politik, Krim är under ryskt styre, trollfabri­kerna pumpar ut desinformation och kampen om san­ningen finns överallt där nyheter förmedlas.

Sara skriver allt spetsigare om Sverige, på ett sätt som väcker ryssarnas intresse. I den nya tiden är allt i föränd­ring och lojaliteter kan skifta över en natt. Så kommer ögonblicket då uppvaktningen blir konkret. Skulle hon vilja rapportera för den regimtrogna kanalen som går emot västerlandets konsensus om vem som är ond och vem som är god?

I Sara Lander har Lotta Lundberg skapat ett inträng­ande porträtt av en kvinna som avskydde förenklingar, men också drogs till äran och berömmelsen. För att förstå historiens gång, och sin egen roll i den, krävs självrannsa­kan och mod. Men hur tar man ansvar för det man gjort?

Sällan i svensk prosa har så en sylvass, desillusionerad murvel på dekis fått så kraftfull utväxling i en litterär text. Det är välskrivet och underhållande, man sträckläser utan cliffhangers. // en rivig läsupplevelse av internationellt snitt.
Expressen

Ett helgjutet personporträtt, gäckande och intressant.
Borås Tidning

Lotta Lundberg är en originell och alltid tänk- och läsvärd författare, lite på tvärs med givna sanningar och med ett ovanligt gediget intresse för såväl samtiden som historien. // hon lyckas också skapa en alldeles speciell stämning, där texten laddas med en febrig, osäker och galen tidsanda.
GP

Den första kvinnan är en bok som gjord för att tala om, en roman om ett Europa både långt borta och alldeles nära, och redan att läsa den är faktiskt lite grand som att bevista ett lägenhetsparty med en ovanligt intensiv diskussion i köket.
SvD

Så roligt att läsa en roman som handlar om något! Ryska verb, till exempel, och förhörsteknik, och kvinnor som gör saker tillsammans, utan att prata om vikten. Men på Lotta Lundbergs språk skulle de kunna prata om tidtabellen. Jag är med på allt. // Det är vasst. Även en feminist kan få myrkrypningar av den feministiska utrikespolitikens dimridåer.
Ulrika Knutsson, P1 Kulturnytt

Lotta Lundberg lyckas verkligen fånga en tid där gamla sanningar är i upplösning, där den liberala demokratin utmanas av nygamla krafter och där de grå nyanserna tar över sådant som tidigare har varit svart och vitt.
Östersunds-Posten

Helgjutet, skarpt och underhållande. // Vem skulle skriva den stora samtidsromanen? Det finns flera som bidragit med pusselbitar; Karl Ove Knausgårds skuld och skam, Sara Stridsbergs utanförskap och Johannes Anyurus fadersuppgörelse i all ära, men den där analysen om vart samhället är på väg i elegant romanform är det inte många som lyckats med. Men Lotta Lundberg gör det.
Jönköpings-Posten