Här kommer vattnet att svepa in, ta med sig datorer, skrivbord, stolar, skrivare, böcker, papperskorgar. Det går inte att hålla sig över ytan, det är lönlöst att ens försöka simma när vattnet stormar fram, när det virvlar och slår. Vi kommer att gå till kaffemaskinen, fylla våra koppar, sitta i ännu ett möte, värma matlådorna och sedan kommer vi att slås sönder. Det är den onaturligt heta sommaren, skräcken för bränder, översvämningar, hungersnöd och vattenbrist, som tvingar Clara till den psykiatriska avdelningen. Det är löpsedlarna om klimatkatastrofen som jagar iväg henne från allt som var välbekant och tryggt. Läkarna säger att hon kommer att bli sig själv, att medicinerna kommer att hjälpa. På sjuksköterskans rum står de på rad, hundratals askar och burkar med tabletter. Finns det ett botemedel för det hon känner? När hettan har lagt sig återvänder hon hem. Där väntar Vide, barnet hon har satt till världen, han vars liv just har börjat. Men Clara kan inte slå sig till ro. Det är tropiska nätter nu är Anna Dahlqvists debutroman.
