Det sista fotografiet

Norska kritikerröster om Det sista fotografiet Det sista fotografiet av Thorvald Steen handlar om lögner och bedrägeri, om kärlek, skam och sorg. Samtidigt konstruerar han en psykologisk thriller som gör att läsaren bara måste hänga med till det sista och avslöjande kapitlet. Det är ett imponerande välkonstruerat stycke litteratur som Steen levererar med denna roman, och kvinnoporträtten intar en särställning. Turid Larsen i Dagsavisen Det är bra gjort att kunna skapa ett så skoningslöst porträtt av modern och samtidigt visa respekt för henne, men den balansgången klarar Thorvald Steen. Han lyckas också skapa ett rörande, och samtidigt osentimentalt, porträtt av huvudpersonens benhårda arbete med sin egen fysik. Det sista fotografiet är en tunn bok, den är också fattig på yttre handling. Men Herre min skapare så mycket den rymmer. Ole Jacob Hoel i Adresseavisen Thorvald Steen har skrivit en stark, själv-biografisk roman om att vara annorlunda, skammen som kan förfölja en familj genom generationer och vad det vill säga att leva med en ärftlig sjukdom. Steen har ett viktigt budskap att komma med: Det är möjligt att komma över skammen över den man är. Och kanske viktigast av allt: Ingen bör sätta sig till doms över vilket liv som är värt att leva. Det sista fotografiet är en pärla. Gabriel Michael Vosgraff Moro i Verdens gang Thorvald Steen (f. 1954) debuterade 1983 och har genom ett rikt författarskap skrivit romaner, diktsamlingar, skådespel, noveller, barnböcker och essäer. Genombrottet kom 1992 med diktcykeln Elden, och kort därefter blev han internationellt erkänd för sina nyskapande historiska romaner Don Carlos och Giovanni, som följdes av romanerna Konstantinopel, Den lilla hästen, Kamelskyar, Lejonhjärta och Det osynliga biblioteket. Steen har också fått en stor läsekrets med uppväxtromanen Snökristallers tyngd, följd av Det längsta hoppet och Balans. Thorvald Steen har mottagit en rad priser och utmärkelser inom- och utomlands. Hans böcker är översatta till 27 språk.