Det är bara några minuter kvar till landning. Så länge Åsa kan minnas har hon drömt om detta ögonblick. Att vara tillbaka i Colombia igen. Att äntligen få veta vem hon är och hur hennes liv började. Åsa kom till Sverige när hon var fyra år. Sedan dess har hon burit på ett tomrum, ett hål i själen. Hon tycker att det är adoptionens fel. Men om hon får träffa sin biologiska mamma kommer allt att kännas bättre. Tror hon. Detta är en roman om längtan efter en okänd mor, om att inte veta vem man är och om modet som krävs för att ta reda på det. Den handlar också om rasism, fattigdom, klasskillnader och inbördeskrig. Och om kampen för att hitta det första, avgörande kapitlet i boken om sitt eget liv. Citat ur boken Åsa tittade på de trasiga figurerna som rörde sig i mörkret utanför. Hon fick svårt att andas. Sorgen drog åt runt halsen. Hon hade kunnat vara en av dem. De kallas desechables, samma ord som man använder för engångsgrejer, tallrikar och bestick i plast. Sådant som saknar värde. Sådant man kan slänga bort, sa Ximena. Åsa tittade på varenda en av dem. Önskade att Ximena hade kört lite långsammare. Försökte få en skymt av deras ansikten. Var någon lik henne? Recensioner Berättelsen är alltså fiktiv, men bygger på författarens erfarenheter och personliga möten under flera års arbete i Latinamerika, och har bitvis en dokumentär prägel. Den är välskriven och psykologiskt trovärdig, och ger en engagerad bild av kontrasternas Colombia. BTJ häfte nr 22 Läsarkommentarer Jag blev så uppslukad av historien att jag läste klart den på ett par kvällar. Det jag gillade mest var att jag kunde se alla platser framför mig, jag kunde liksom känna lukter och ljud. Det kändes verkligen som om jag var i Colombia. Jag vet inte om en person som inte känner till så mycket om ämnet eller landet kommer att förstå att det faktiskt kan vara precis såhär, men det kan det ju. Anna Taxell, med mångårig erfarenhet av adoption från Colombia Efter att jag läst boken så kände jag mig glad och stärkt över att vara adopterad och veta att det är okej att ha alla de här känslorna som handlar om att man inte känner att man hör hemma någonstans och tomrummet som alltid finns där. Det är känslor jag tror att alla adopterade har någon gång under sitt liv och när de kommer är det bra att veta att man inte är ensam. Om man inte kan prata med sina adoptivföräldrar om det, som i Åsas fall, så tror jag att denna bok kan hjälpa till. Anna Angelborn Om författaren Lena Hansson är född i Borås, uppvuxen i Ulricehamn och bor idag i Stockholm. Hon har verkat som journalist i många år, bland annat på DN, HD, SvD och Sveriges Radio. Under åtta år bodde Lena Hansson i Latinamerika och arbetar idag på biståndsorganisationen Diakonia. Hon är tidigare utgiven med Colombia: Bland kulor och kokain, som ingår i Utrikespolitiska institutets skriftserie Världspolitikens dagsfrågor. Hon har också medverkat i antologin Diplomat idag. Röster om en ny verklighet, utgiven på Atlantis förlag.
