Henrik

Detta är romaner det slår gnistor om, alla tre på olika vis. // Jag blir faktiskt helt upprymd av det faktum att en dramatiker som varit död i drygt hundra år kan inspirera till skönlitterära texter som känns så svidande aktuella.
Sydsvenskan

Vigdis Hjorths språk, hennes förmåga att skriva efter andhämtningens rytm och berätta från platsen mellan det som tänks och uttalas är fenomenal. // I Henrik förvandlas tragedin från 1800-talet till en sorts ångestfylld satir, 138 sidor lysande tragikomik.
Dagens Nyheter

"Vigdis Hjorths tolkning är suverän."
Jönköpings-Posten

Vigdis Hjorth har valt en gestalt som är både offer och våldsverkare och vars gåtfulla blankhet har fascinerat ända sedan Ibsens Hedda Gabler uruppfördes 1891. Men här har Hedda blivit en man, Henrik Falk, och spelplatsen för dramat ett litet samhälle i vår tids Norge. Med det omvända perspektivet framträder nya dimensioner av den könets instängdhet som Hedda Gabler också handlar om.

Henrik Falk är nygift med en arvtagerska till ett bensinmacksimperium, med ett barn på väg. Hon är överlycklig och i Henrik stiger paniken. Sedan hans familj hamnat på obestånd är hans självbild i gungning. Den en gång så självsäkre redarsonen är nu beroende av svärfaderns gillande för att komma framåt; att han arbetar duktigt inom familjeföretaget och är en god make till en kvinna han kanske egentligen föraktar. Så hör han ett rykte om att en konstnär har kommit tillbaka till staden och köpt hans barndomshem, det de tvingades sälja.

En gång i ett annat liv var han och Tale ett par, en gång levde de ut tillsammans Som i en dröm drivs han mot det han vet har makten att förinta honom. När Hjorth tar sig an Hedda Gabler är resultatet en thrillerlik roman om rädsla och mod, kön och klass, borgerlighetens blanka yta och livslögnernas höga pris.

I översättning av Gun-Britt Sundström.

Vigdis Hjorths tolkning är suverän.// Alla förutsättningar infrias av Hjorth i denna tempostarka och mästerliga thriller, som bevarar spänningen från "Hedda Gabler". Det är skrivet med den typ av höga insats, jag skulle nästan säga dödsförakt, som får läsningen att bli ett rent nöje, trots den minst sagt sinistra tematiken.
Jönköpings-Posten

Hjorth sätter skickligt mina sympatier i gungning. Prosan är rak och vardaglig med exakt gehör i dialogen.
Sydsvenskan

Det är god melodramatisk underhållningsprosa och lek med rollerna som denna korta roman bjuder på.
Göteborgs-Posten

Romanen följer dramats sug, där geväret på väggen är en påse kokain.
Expressen

Åh, det måste svida i hjärtat på de norska läsarna, när Vigdis Hjorth med illa dold ironi låter den fege Henrik spy galla över snittarna på sjuttonde maj, de stolta trähusen, de norska dryckesvanorna och horisonten som aldrig syns, men hon har aldrig skrivit bättre.
Jyllands-Posten, Danmark

Genom alla romanerna hörs genklangen av Ibsens ord, i raka citat, i stoff och namn. Ändå är Nora, Henrik och Hilde fristående och livs levande av egen kraft; de båda översättningarna av Stewe Claeson och Gun-Britt Sundström till synes helt perfekta. Det är tre starka verk, för den som orkar se den egna livslinjens val och icke-val börja skymta mellan raderna.
Dagens Nyheter

Hur olika de tre romanerna än är, tar de alla fasta på det dolda hos Ibsen, det förflutnas förbrytelser som återverkar i nuet och de strukturer som håller människor inlåsta. Ibsen verkade i en tid som inte längre finns, ändå talar den till oss genom de tre författarna så att vi förstår och känner igen oss.
SVT Kulturnyheterna

Det är tre ypperligt välarbetade romaner. De kan läsas med eller utan Ibsen i bakhuvudet. Tre människor har blivit till.
Expressen

Så olika de nu är, Hjorths, Östergrens och Helles romaner, fungerar de helt uppenbart som ett slags turboraketer, som kan sätta ytterligare litterär fart på Ibsens enorma samtidraket för att nu tillgripa en förtäckt, patriarkal fallosmetafor.
Weekendavisen, Danmark