I Himlen kan vänta skriver Lotta Gray rakt och personligt inte bara om åren med cancer, utan också om känslan av utanförskap och den ständiga viljan att vara till lags och passa in. Om äktenskapet och drömhuset, det Lotta kallar luftslottet, den tunga skilsmässan och livet efter sjukdomen.
Valborgsmässoafton 2008 drabbas den prisbelönta bloggaren och vimmelreportern Lotta Gray av svåra magsmärtor. Hennes man, tvåårige son och vänner går till brasan medan hon ligger och vrider sig i sovrummet. På natten ringer hon ambulansen. Hon åker in ensam, får diagnosen tjocktarmscancer och opereras omgående. På hösten får Lotta beskedet att cancern har spridit sig till levern. Sedan följer fyra år av tung behandling. Hon fortsätter släpa sig till jobbet och vägrar vara sjukskriven om hon inte absolut måste. Känslan av ensamhet blir starkare liksom frustrationen över att inte kunna ta hand om sonen Lennox. Lotta kommer allt längre ifrån både man och barn. På sin blogg Vimmelmamman berättar hon om kampen, både den privata och den mot sjukdomen. Genom att dela sin livshistoria hoppas Lotta kunna stärka andra som går igenom en svår sjukdom eller kris. Hon vill få oss att våga sträcka ut handen och se bakom den till synes lyckliga fasaden och att aldrig ge upp. Lottas motto är: You can. End of story.
