Kanada berättar : minne av vatten - tjugofem noveller

Bokförlaget Tranans berättarserie samlar noveller från länder runt om i världen, för att sätta fokus på de olika ländernas litteratur och samtidigt lyfta fram novellkonsten i sig.

Kanada berättar: Minne av vatten samlar tjugofem av de mest intressanta samtida novellförfattarna från Kanada. Just novellen har länge haft en stark ställning i den kanadensiska litteraturen och några av landets främsta författare är i första hand novellister. En antologi av det här slaget kan inte vara övergripande eller representativ, men dessa noveller som är skrivna av författare från olika regioner, med olika bakgrund och från olika generationer skapar tillsammans en mosaik där en bild av landet Kanada och dess litteratur träder fram. De för svenska läsare redan kända namnen har fått stå tillbaka för andra röster, röster som kommer både från den engelskspråkiga och franskspråkiga delen av landet. För kanadensarna själva är det ingen självklarhet att sammanställa en antologi som omfattar båda lägren. Det är om inte unikt, så åtminstone ovanligt.

Medverkande författare:
Deborah Willis Att försvinna
Gilles Pellerin Skuggad
John Vigna Full tank
Sheila Heti Sjöjungfru i burk
Austin Clarke Kanadensisk erfarenhet
Élise Turcotte Samtal
Suzanne Jacob Död i februari
Nancy Lee Associated Press
Taqralik Partridge Igloolik
Marie-Claire Blais Närstående död
Guy Vanderhaeghe Ray
Edem Awumey Minne av vatten
Lisa Moore Stylisten
Douglas Glover Törnekrona
Samuel Archibald De sistfödda
Barbara Gowdy Presbyterianskt övergångsställe
Mélanie Vincelette Den skalliga blåskrikan
Pasha Malla Filmen vi gjorde om pappor
Monique Proulx Oui or no
Joseph Boyden Benlöse Joe och Svarta Kappan
Mavis Gallant Florida
Marie Hélène Poitras Huset
Lynn Coady Åt helvete
Alistair MacLeod Som fåglarna får solen att skina
Nicolas Dickner Zacharias Ascaris-skandalen

Urval, översättning och förord: Magdalena Sørensen

“Kanada må som nation kanske inte ha något stor-slaget förflutet att minnas, men minnen och minnet är viktiga i nästan alla dessa noveller. Minnena ser olika ut, precis som snöflingor. Under all den tid under året då vattnet inte finns på de nordliga breddgraderna, eller endast i frusen form, är minnet av det allt som återstår. Snön är ett minne av vattnet. Kanske kan man säga att Kanadas tidigare upptagenhet av att definiera vem man var och hur man skulle överleva har övergått i ett konstaterande att man existerar, oavsett definition eller brist därpå. Oavsett hur mångskiftande det kollektiva minnet är. Man står kvar, lika stadigt som någon annan, bland urbana vidder och mångfaldiga landskap. Och berättar gör man."
Ur Magdalena Sørensens förord

Magdalen