Jag vill inte dö på golvet. Naken, med kackerlackor krypande över mitt ansikte. Han kramar med fingrarna runt det blöta lakanet, förbereder sig för en attack som kommer att bli våldsammare än de tidigare. Svagt, med en röst som knappt bär, ropar han ut i mörkret efter Luka, men där finns bara tystnaden och den afrikanska nattens spelande cikador. Han kanske sitter här utanför dörren, tänker han desperat. Han kanske sitter där och väntar på att jag ska dö. Från Norrland hamnar Hans Olofsson av en händelse i Zambia i slutet av 60-talet. Han blir kvar i arton långa år, till en början besjälad av svenska värderingar om samarbete och solidaritet. Men den afrikanska verkligheten på den farm han driver ställer helt andra krav. Sakta nöts han ner av de vitas rasism och de svartas hat. En dag hittar han sina vita grannar lemlästade till döds och förstår att hans egna dagar är räknade. Ska han stanna och kämpa eller fly fältet?
