Det är en torsdagskväll i november 2012 i stadsdelen Marinkylä i Kotka. Det är mörkt ute, snön har ännu inte fallit och färgat marken vit. Den 23-åriga Joni Nurminen lämnar sin bil på gården till en närbelägen servicestation. Då han går tar han en ryggsäck från bilen i vilken han har en kniv och en VVS-tejprulle. Runt halsen har han ett par slalomglasögon och i fickan har han en röd scarf. Joni har bott i trakten under hela sitt liv. Han börjar jogga längs den bekanta vägen i grannskapet, i riktning mot advokatens hem. Han klättrar upp på ett berg, tar kniven från ryggsäcken, knyter scarfen för ansiktet och tar på sig glasögonen. Med kniven i handen går Joni i mörkret mot det ståtliga egnahemshuset av stock. Från köket strålar det ut ljus. Idag skulle penningbekymren vara över. Snart skulle också hemlandet lämnas bakom honom och framför honom skulle det hoppfulla livet i Mexiko ligga.I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.
