Efter några minuter kommer ett par poliser i overaller gående mot bilen. Jag öppnar dörren och går dem till mötes. En av dem frågar efter ytterligare kännetecken på Anders, födelsemärken och sånt, och jag berättar. Då säger den ena polisen lugnt: Det är med största sannolikhet Anders som är död. Anders mördas på nyårsnatten som skiljer åren 1994 och 1995. För hans mamma Lillian, som börjar det nya året utan sin älskade son, blir tiden som följer en ständig kamp för överlevnad. Med hjälp av kristerapi vänner och familj som osjälviskt alltid fanns där för henne, finner hon sätt att hantera sin sorg och saknad, och en ny vardag utan Anders. I denna bok beskriver hon de första tio åren efter mordet, från nyårsafton 1994 till samma dag år 2004. Det är en berättelse om sorg, ilska och saknad, men också om tacksamhet, kärlek och att våga minnas.Lillian Gustafsson är en svensk författare som i sin hyllade bok Ringar på vattnet beskriver de sorgehantering hon gick igenom efter mordet på hennes son.
