Priset kommer från butiken och kan ändras. Kontrollera pris, storlek och leverans hos butiken innan du beställer.
Kritikerrosad roman om hemliga nätverk och rädslan för en sovjetisk ockupation i 70-talets Sverige. Allt borde vara perfekt. Det svenska samhällsbygget är hugget i sten, beredskapslagren är välfyllda och på vårkanten hörs finkarna sjunga i lövträden. Ändå går Gunnar Björk med en molande oro. När vinden vänder, och det kan hända när som helst, då är allt upp till honom. Samtidigt får säkerhetspolisen Monika Nilsson upp ett spår som pekar mot en inhemsk högerextrem gruppering, möjligen med kopplingar till statsapparatens allra innersta kretsar. Skymningstid är en roman om hemliga nätverk och underjordiska celler mitt i välfärdssamhället. Det handlar om makt och motstånd, om rädslan för en sovjetisk ockupation och om det svenska sjuttiotalets skuggsida. Henrik Bromander är författare och serietecknare. Han har givit ut totalt sju prosaböcker, senast den kritikerrosade romanen Högspänning (2019). Skymningstid är hans första roman på Weyler. Välkonstruerad politisk thriller… Romanen växer, tar oväntade vändningar både intrigmässigt och psykologiskt, och visar sig vara något betydligt mer spännande. Sydsvenskan Han är helt fenomenal på att gestalta samhällsfenomen genom sina karaktärer… Som vanligt tecknar Bromander extremt skickliga och grundliga porträtt. Barometern Graham Greene, Sjöwall/Wahlöö och John Le Carré nämns i förlagsinformationen som inspirationskällor, och till den listan vill jag även addera att Klas Östergrens skildringar av skumraskaffärer i folkhemmet är en annan association. Det är spännande, berörande, nyanserat och djuplodande. Henrik Bromander bör redan nu se till att han inte bokar in sig för andra åtaganden kvällen för Augustprisgalan. Gefle Dagblad Han stakar ut en bättre, friskare väg för den svenska romankonsten. Nya iskallt paranoida Skymningstid är ytterligare ett bevis på det. Paranoian som litterär teknik är ofta tungrodd, den blir gärna stollig som hos Thomas Pynchon, eller lätt obegriplig som hos John le Carré. Bromander gör den försåtligt enkel, till en krypande osäkerhet i meningar, replikskiften och små detaljer. Teknisk bravur, kan man kalla det. Expressen
