Standardmodellen

»'Du är väl en sådan där multiversumtyp, va?' smackade han fram mellan tuggorna, hans stora, simmiga ögon fortsatte att blinka oupphörligt, den runda magen stod som en hylla under hans hetsigt malande käke. Jag kom att tänka på astronomen Fritz Zwicky förmodligen en riktig hedersknyffel som hade gjort sig känd för att med en matematikers precision förolämpa sina kollegor genom att kalla dem för sfäriska idioter; sfäriska, eftersom de var idioter från vilket håll man än betraktade dem. Denne man gjorde omnämnandet mer bokstavligt, även om han förmodligen uppfyllde det även i Zwickys avsedda form.«

Elsa är lektor på en namnlös fysikinstitution i Stockholm. Desillusionerad har hon lämnat forskningens fascinerade stadium bakom sig utan att ha lyckats träda in i ett nytt. Det enda hon tvivlar mer på än fysikens möjlighet att närma sig något som liknar verkligheten, är sin egen plats i tillvaron. Institutionen befolkas av män; yngre män, äldre män. Och Laura, en österrikisk doktorand med siktet inställt på förtrolig vänskap med den motvilliga Elsa. Men så finns Albert, en ytterst allvarlig man som blir föremål för hennes intresse och fantasier.

Helena Granström är författare och kulturskribent och skriver för Expressen och Svenska Dagbladet. Hon har även en magisterexamen i teoretisk fysik och en licentiatexamen i matematik. Hon har skrivit ett flertal essäer och romaner, det här är hennes första på Weyler förlag.

"Helena Granström är expert på mänskliga tillkortakommanden girighet, självgodhet och missunnsamhet." Gefle Dagblad

"Helena Granström leker raffinerade lekar med sina naturvetenskapliga modeller och låter dem spela ett rollspel eller skuggspel i den psykologiska handlingen på institutionen. För fysiker är det säkert extra roligt att kunna lägga det här stora pusslet. Och det är underhållande med lite hjärngympa i den svenska romanhösten." SvD

"Granströms nyexistentialistiska miniodyssé genom fysikens ännu olösta mysterier, är exemplarisk rent innehållsmässigt." Aftonbladet