Priset kommer från butiken och kan ändras. Kontrollera pris, storlek och leverans hos butiken innan du beställer.
Tidens kvinnor (1890) är en serie fallstudier av traumatiserade, sexuellt besatta sekelskifteskvinnor där berättaren, Hansson, utmålas som en uppsökande analytiker, specialiserad på den moderna kvinnan. I själva verket ligger hans egna erfarenheter av kvinnor och pyr bakom flera av novellerna. I t.ex. “Gallblomma” anses kvinnotypen vara “steril”, vilket bottnar i att författaren blev nobbad av dekadensförfattaren Stella Kleve. Hansson framstår som en pre-freudian; bokens tematik “att de sexuella anlagen styra en själs utveckling och livsstämning och att särskilt rubbningar i den psykiska jämvikten ha sin grund i erotiska desillusioner och otillfredsställelse” korresponderar väl med det tankegods som ingår i Sigmund Freuds “psykoterapeutiska universalmetod”. Tidens kvinnor är, enligt Hansson, en “bastard av vetenskap och konst”.
